Läckö Kinnekulle Event 2014 del 3

På söndagen efter eventet skulle jag åka tillbaka till Mora igen. Jag hade inte lagt in några stopp för burkletning på vägen hem, så för att avrunda en trevlig helg gjorde vi en gemensam mini turné på Kinnekulle. Vi tog två bilar till en på förhand utsedd utgångspunkt och stuvade sedan in oss i J-Elins bil. Sex stycken cacher fanns i listan och vi började med att hitta luringen April April.

Vraket

Efter detta hamnade vi i tur och ordning vid ett lustigt vrak och en björk på en skorsten innan vi kom fram till ett gammalt stenbrott. Där skulle vi leta efter samt kontrollera statusen på den disablade cachen The Rock.

Björk på fel höjd

Denna cache är ett typiskt exempel på en gömma som har haft någon form av problem, men som åtgärdats av annan än cacheägaren (som verkar ha lagt av i det här fallet) så att problemet inte längre finns. Nu kommer den antagligen ändå att arkiveras av reviewer eftersom ingen kan släcka Needs Maintenance attributet förutom CO. Tråkigt tycker jag, men å andra sidan öppnas ju platsen för andra utläggare. Cachen hittades snabbt av J-Elin och efter lite fika så gick vi tillbaka till bilen. På vägen dit stötte vi på en snok som jag fotograferade lite, där den kurade under en sten.

Snok

Den var så klart inte allt för glad åt vårt sällskap och vi tyckte den såg lustig ut när den gapade och hade sig. Nu var det inte för att skrämma oss som den höll på, för plötsligt ”spydde” den upp en salamander som den nyss slukat hel. Ja faktiskt så nyss att salamandern fortfarande levde! Ormen och salamandern flydde åt varsitt håll och vi fick något annorlunda att minnas.

Efter denna naturupplevelse hade vi två burkar kvar att leta efter, den ena vid en fin kyrka och den andra vid en oväntat stor ruin en liten bit från vägen. Det var extra roligt att ruinen, tydligen från 1100-talet, gick att gå in i och inte bara betrakta från utsidan.

Ruinen

Vi hade efter det här avslutat vårt varv runt på Kinnekulle och vi återvände till där jag hade ställt min bil. Det enda som var kvar av helgens utflykt var några timmar hem och denna gång alltså helt utan stopp för annat än en kebabrulle metropolen Lesjöfors. Jag var hemma i god tid för att hinna koppla av lite i soffan innan ännu en rolig geocaching helg var slut. Tack för denna gång!

Läckö Kinnekulle Event 2014 del 2

Det blev lördag och dags för det stora eventet som alltså tyvärr inte blev riktigt så stort som arrangörerna hoppats på från början. För att få Mega status så krävs minst 500 deltagare, en siffra som inte är att förakta! Vi valde att inte hänga på låset, kanske pga den nya bekväma bäddsoffan som jag tilldelades som sovplats hemma hos J-Elin..

Efter en rejäl frukost drog vi oss iallafall in mot centrala Lidköping för att checka in på eventet. Det fanns bilar med loggbara skyltar utanför på parkeringen, så det gick inte att ta miste på att det var ett par hundra burkletare på besök i staden idag. Lokalerna där eventets huvudbas låg fanns i anslutning till Rörstrand Center i Lidköping. Den mycket välkända keramikjätten hade som mest ca 1500 anställda i fabriken, men har idag ett betydligt blygsammare antal människor i verksamheten. Nu mer har bland annat ”Formakademin” sina lokaler där, något vi fick oss förevisat av E och A som går på utbildning där.

Vi anmälde alltså vår ankomst till eventet, minglade och handlade lite i någon av de geocachingbutiker som fanns på plats, innan vi gav oss ut för att logga lite cacher på väg ut mot Läckö slott, där vi skulle få en speciell guidning som vi bokat oss för. Minglade ja.. Jag kände inte igen en själ där förutom VWbus och Knatos från Hedemora som jag träffat tidigare, men det gick ju inte av för hackor det! Jo, Hallén har jag ju stött på också i Ukraina, men honom såg jag bara genom glaset in till den sal där han höll sitt föredrag om ökencaching..!

Det mest spektakulära som kom ivår väg ut mot Läckö vad det gäller cacher var väl antagligen cachen Popel, som låg vid en slags herrgård eller vad det var, i mycket vacker natur. En sån plats som man bara njuter av att komma till! En del andra burkar fick också våra nick nedskrivna i sig men de var väl kanske inte alltför märkvärdiga.

Inne på borggården

Visningen av slottet som vi anmält oss till var lite speciell av det slaget att vi fick med guidens hjälp ta oss igenom några passager som annars inte är öppna för allmänheten och sånt är ju alltid skoj! Annars måste jag säga att jag blev kanske aningen besviken, då mycket av det man vill se i form av möblemang och pampiga väggbonader ännu inte satt uppe. Vi var helt enkelt lite för tidigt ute på säsongen. Men på det stora hela var det ändå en rolig och annorlunda visning!

Vi gick den sista turen för dagen kl 17.00 och vi var färdiga alldeles lagom till det stora burksläppet som skulle ske kl 18.00. Arrangörerna skickade ut ca 80-90 cacher till de FTF törstande deltagarna, fördelat på 3-4 områden. Ute vid Läckö släpptes ca 25 burkar om jag inte minns fel.

Snart burksläpp

När burkarna släpptes blev jag närapå omkull sprungen av en ivrig jägare och vi insåg att den brukliga planen om att logga en bra FTF istället för många även skulle kunna fungera bra här idag. Vi siktade in oss på en av de som släpptes en bit från slottet, men när vi kom dit fanns där redan folk på plats, så vi drog vidare. Den otroligt vackra platsen vid multin Naven blev den cache som fick vår FTF logg denna gång istället. Ivrigt påhejad av mannen som ägde bastuflottarna i närheten kunde E leta fram burken efter att vi listat ut finalkoordinaterna.

Nöjda med detta drog vi oss in mot Lidköping igen för att sluka en pizza i väntan på den avslutningsceremoni som skulle hållas på stadens torg. Där var det självaste Magnus Gabriel de la Gardie, en gång på 1600-talet ägare till Läckö slott, som höll i avslutningstal och lottdraging. Ett roligt avslut på en toppendag, även om vinster i lotteriet uteblev. Jag återvänder gärna till detta event nästa år om möjligheten finns, det är då ett som är säkert. Mega eller inte..

På söndagen hittade vi fler cacher att logga, men det är en annan historia..

Läckö Kinnekulle Event 2014 del 1

Blogga? Jag? Nä, kan det verkligen vara något?

Äh, vi kör..

Den gångna helgen var det dags för ett event i Lidköping, dit mina gamla vapendragare under nicket J-Elin har flyttat. Siktet från arrangörerna var från början inställt på att få Mega status på det hela men så blev det tyvärr inte. Man har visst gjort om reglerna på något vis angående detta, men sånt där kan jag inget om så jag avstår att vidare kommentera saken. Eventet skulle äga rum på lördagen den 26e april och då jag var ledig från jobbet även på fredagen så laddade jag GPSen och gav mig av söderut redan då. Jag tänkte försöka få med några nya kommuner på vägen ner så det blev en liten omväg för att fixa det. En av de första cacherna jag stannade vid var Filipstads TB/DVD-hotell. Ett ruskigt fint konstruerat hotell för resande små saker! Stanna gärna till om ni har vägarna förbi där. Jag kunde då inte låta bli att lämna en favoritpoäng efter mig.

Brukspatronen Nils

Jag stannade också till för att morsa på Brukspatronen Nils där han stod så ståtligt och vinkade till trafikanterna innan jag anlände till Karlskoga kommun som var den första av mina icke tidigare loggade. Där svängde jag upp till motorbanan Gelleråsen och sökte fram cachen där. Efter att jag loggat fick jag sällskap av en mycket trevlig och pratsam man som visste precis vad jag sysslade med, trots att han själv inte höll på med samma hobby. Han bodde tydligen alldeles i närheten och hade sett en del trafik runt en viss trädrot uppe på åsen.

Motorcyklar på Gelleråsen

Efter att sedan ha fått några loggar i Degerfors och Laxå kommun på den vidare färden kom jag fram till Mariestad, där J-Elin och jag stämt träff vid finalen för High Tech 8 ”The Radio”. Koordinaterna hade vi gemensamt ”snappat upp” vid ett tidigare besök på orten, så det var ju fint att vi kunde logga den tillsammans också. Sedan gav vi oss av för att försöka oss på cachen BOM-BAD. Denna luring var utlagd under nicket ”D3 Bockarna Bruse”, något som vi tidigare erfarit är synonymt med kvalité. Vi har tidigare loggat den helt otroliga cachen Size doesn´t matter! från dessa fantomer. Rekommenderas å det grövsta! Inte heller BOM-BAD gjorde oss besvikna kan jag ju säga..

Nästa stopp skulle bjuda på lite av vår favoritsyssla, nämligen att klänga runt lite i en nedlagd gammal industrimiljö för en dos UE-caching. Namnet på skapelsen var Third Mission, och vi hade så klart redan hemmavid luskat fram koordinaterna till platsen för våra vidare övningar. Utan att spoila för mycket kan man väl säga att stället var rätt stort, rätt smutsigt, rätt sönderslaget osv.. Precis som det oftast är med denna typ av gömmor, även om det kanske var något mer trasigt här än på andra ställen vi besökt.

Oordning och oreda

 

Lattjolajban låda?

Vi hittade iallafall de ledtrådar som vi behövde för att komma åt att skriva in oss i loggen och vi lämnade stället en favoritpoäng fattigare. Efter detta blev det ytterligare några loggar innan vi drog oss mot J-Elins hem utanför Lidköping för lite grillning och samkväm innan det blev dags att avsluta dagen och sova sig fram mot eventet. Men det tar vi sen..

40 Swedes in Ukraine..

Ok. Om det någon gång är befogat att skrämma liv i en blogg som gått i dvala så är det väl efter en sjuhelsikes resa eller hur? Bra, då är vi överens och jag kan börja berätta om en helg i öster som skulle bjuda på såväl spännande platser som nya härliga bekantskaper!

40 Swedes

I början av oktober 2012 ställdes en fråga på ett GC forum om det fanns intresse för en resa till Ukraina med besök vid Tjernobyl samt en tripp till Poltava. Det var cacharen Motorcycledude från Ludvika som ställde frågan och vi som svarade och nappade var många. Jag var tidigt ute att anmäla mitt definitiva deltagande så min plats var säker men det visade sig att intresset var så stort så en reservlista upprättades. När depositionen var betald vidtog en lång väntan på avresedatumet som var satt till 1 Mars 2013. Skulle det aldrig bli dags?

Jo visst blev det så småningom dags att packa väskan och ge sig av men det kändes som långa månader. Jag hade planerat att åka direkt från jobbet till Arlanda eftersom jag jobbade till 22 på torsdagen innan planet skulle gå så jag bokade inget boende vid flygplatsen. Nu föll det sig inte bättre än att jag drog på mig en fet förkylning redan på tisdagen och fann för gott att gå hem från jobbet och när torsdagen kom hade jag en ihållande feber som fick mig att ligga till sängs hela dagen. Att ställa in resan kändes aldrig som ett alternativ och framåt kvällen åkte diverse febernedsättande tabletter fram och vid 22,30 satte jag mig i bilen och åkte mot Arlanda.

Efter ett stopp för en cache i Falun samt en misslyckad sökning vid en rastplats så kom jag ner till Arlanda och sysselsatte mig några timmar där genom att logga av lite cacher runt om i området. Tidpunkten för detta var väldigt bra vald för jag såg knappt till en människa utom vid denna där jag faktiskt fick vänta ut en väktarbil innan jag kunde ge mig i kast med burkletandet. Mot slutet av natten stannade jag vid Arlanda Jumbo Hostel och loggade burken där samt spanade lite efter eventuella reskamrater som kunde tänkas bo där. Ganska meningslöst egentligen eftersom jag endast träffat ett fåtal av deltagarna tidigare och då endast som hastigast vid något event..

Till slut blev det dags att parkera bilen vid långtidsparkeringen och ta bussen in till terminal 5 och där börja hålla ögonen öppna efter någon som kunde tänkas se ut att vara på väg till samma resmål som jag själv. Jag hann inte stort mer än innan för dörrarna innan jag fick sällskap av en likasinnad och det visade sig till och med vara min rumskamrat enligt den förutbestämda indelningen av rum på hotellet i Kiev! Nu kändes det som resan var igång på riktigt och den lilla feber som fanns kvar i kroppen byttes snabbt ut mot förväntan.

Efter incheckning och säkerhetskontroll gick vi mot gaten och satte oss ner där för att vänta. Ganska snart samlades ett större sällskap en bit från oss och det rådde ingen tvekan om att detta var deltagare på samma resa då det fanns gott om geocachingsymboler och div annat på jackor och väskor. Vi anslöt oss till denna grupp i väntan på att det skulle bli dags att kliva på det lilla propellerplanet som skulle bära oss på resans första etapp till Riga.

När det började dra ihop sig till att gå på så meddelade personalen att man hade lyckats överboka flygningen och ropade därför ut att man ville ha två frivilliga som kunde tänka sig att ta nästa flyg till Riga mot en kompensation av ca 1200 spänn! Den tystnad som uppstod i församlingen då.. Två gånger gick ”erbjudandet” ut i högtalarsystemet utan att någon ens rörde en fena, innan nästa meddelande kom om att det helt enkelt skulle lottas bort två personer! Jag ställde så klart genast in mig på ett par timmar till på Arlanda. Nu var det nog så att eftersom vi reste i grupp så klarade vi oss från utlottningen då två andra resenärer utanför vårt sällskap blev de lyckliga vinnarna! Vi övriga klev på planet och lämnade Sverige något efter 06,45 som var utsatt tid.

I Riga gick det så undan med att byta flygplan. Det var bara passkontroll och snabbt toalettbesök och sen gick vi på ett något större propellerplan för att flyga vidare till Kiev. Inget att orda om resterande flygning mer än att vi kom fram till Kiev när vi skulle på ett ungefär och klockan var då runt 11,30 lokal tid, vilket är en timme plus på svensk tid.

Vi möttes upp av en representant från resebolaget och gick på den buss som skulle stå till vårt förfogande under hela helgen. Denna buss tog oss genast på en rejäl guidning av staden och dess omgivningar med ett par stopp där vi fick gå ur och beundra sevärdheterna, vilka oftast verkade bestå av de egna GPSerna efter som alla var ivriga att få logga den första cachen på Ukrainsk mark. Vår guide undrar nog fortfarande vad det var för stollar hon med föga framgång försökte visa de vackra kyrkorna osv för..

Intresserade turister

Fin staty, men stolpen verkar mer intressant..

Ingen burk kom ivår väg men efter incheckning på Hotel Rus i närheten av den nya fotbollsstadion så gick vi i samlad trupp mot närmaste tunnelbanestation och på vägen dit blev det ett mindre spontanevent runt ett träd som gömde allas första loggning i landet. Rättvisan var total och remsan signerades med ”40 Swedes” eller något liknande samlingsnamn för att spara plats! Nästa event för de 40 svenskarna ägde rum framför biljettluckan vid tunnelbanan då vi skulle köpa poletterna som behövdes för att ta sig igenom vändkorsen ner till tågen. Om man kan bli sjukskriven av chock och stress i Ukraina så blev nog tjejen innanför luckan det.

Hela sällskapet drog sedan iväg med tunnelbanan mot stationen som låg närmast Babij Jar, en plats där fruktansvärda händelser utspelade sig under andra världskriget. Under bara två dagar mördades över 30 000 ukrainska judar på platsen, men det sammanlagda antalet som fick sätta livet till där tros vara över 100 000! Ett mäktigt monument hade rests till minne över de fallna. Efter besöket och deltagande i det minnesevent som vi höll där så gav vi oss iväg på lite burkletning i en skogspark någon kilometer därifrån men resultatet blev inget vidare trots att vi var så många som hjälptes åt att leta. Snön låg ganska djup så vi får förmoda att det var pga den vi gick bet.

Monumentet vid Babij Jar

Ett läskigt nånting i skogen

Ett vansinnigt spännande träd i skogen

Det var nu ganska sent på eftermiddagen när vi åter anlände till de centralare delarna av staden och ingen av oss hade ätit ordentligt på hela dagen så vi försökte hitta något ställe att äta på. Skyltarna i Kiev är inte lätta att tyda med sina kyrilliska bokstäver men när vi såg en skylt som sade Taj så föll vi i fällan i tron att där serverades thaimat. Så var inte fallet men en god carbonara fanns iallafall att tillgå. Där till en ukrainsk öl och vi blev nöjda!

Efter måltiden var det dags att försöka hitta en burk som funnits ute ett bra tag men som ingen loggat. Det innebar en lång resa med en av tunnelbanelinjerna till dess ändhållplats. En resa som visade sig vara förgäves då det var uppenbart att burken var försvunnen så det blev inte någon FTF i Ukraina vilket ju hade varit väldigt roligt! Platsen skulle åter bli aktuell dagen efter men det tar vi senare.

Efter att sedan ha återvänt till centrum så loggade jag och några till ett par lösta mysterys och sedan återvände vi till hotellet. Där skulle vi träffas i baren för en avslutande öl innan läggdags och jag missuppfattade det hela och slog mig ner i baren vid receptionen medan de andra tydligen gick till den riktiga baren på ett annat våningsplan. Eftersom mina ögon gick i kors efter ett riktigt mastodont dygn men endast lite lätt sömn på flyget så var jag nöjd ändå och gick upp på rummet och rasade i säng. Min första dag i detta land var över.

Pyntat och fint i Kiev

Lördagen var den dag då vi skulle få besöka Tjernobyl och den öde staden Pripyat där arbetarna vid kärnkraftverket bodde. Jag hade klantat till det med tiderna för respektive dag så när mitt alarm gick igång trodde min rumskamrat nog att jag inte var riktigt klok.. Ber ännu en gång om ursäkt till Joakim för att vi inte fick sovmorgon! Vi var iallafall först i frukostkön på hotellet, en frukost som absolut var godkänd med allehanda bröd och pålägg.

Vid niotiden satte vi oss på bussen och for iväg ut på landsbygden utanför den moderna staden Kiev. Det var först nu man fick den där upplevelsen man förväntar sig av en resa i ett östland och det var märkligt att se ruiner, fina villor och plåtskjul stå sida vid sida utmed vägen vi åkte. Jag tänkte speciellt på att man inte såg en enda häst eller hästhage, vilket är en vanlig syn här hemma, trots de enorma åkrarna och öppna ytorna. Man kan väl tänka sig att det är en lyx som är få förunnat att ha råd med sådana intressen här.

Vi anlände så till den första checkpointen för att ta oss in i den avspärrade zonen runt Tjernobyl. Vi fick samtliga gå ur bussen och stämma av att våra sedan tidigare inskickade handlingar med bla passnummer var i sin ordning och eftersom guiden också hade utlovat möjligheten att gå på toaletten så var det många som ville passa på med detta. Faciliteterna var väl inte direkt vad man hade hoppats på och en del ändrade sig faktiskt också och lät bli.

Nu startade en märklig och mäktig resa. Längs vägen såg vi massor av övergivna bondgårdar och även vad som såg ut som fabriksbyggnader. På ett ställe fick vi plösligt se just hästar men de fanns där av den anledningen att man hade planterat in ett antal för att beta ner så mycket gräs som möjligt innanför zonen. Detta för att lättare undvika gräsbränder och skogsbränder. Rasen var av en sort som betade ner växtligheten till bara någon millimeter och det var därför den hade valts ut för jobbet. Tror det var något med mongolisk häst eller liknande.. De hade iallafall förökat sig fritt och nu fanns ett stort antal av dessa innanför zonen.

Övergivet

Vilda hästar

Första stoppet blev inne i staden Tjernobyl, där de som nu arbetar innanför zonen bor under sina pass. Härifrån bussas de sedan till de göromål som finns vid kraftverket och andra ställen runt omkring. Vi fick här se en lång rad med skyltar som var ett monument över de byar som övergavs efter katastrofen 1986. Jag går förövrigt inte in mer på olyckan i sig utan där får den intresserade själ söka sin information på nätet. Det finns en del.. I staden hittar man också monumentet över de brandmän som offrade livet när de initialt försökte släcka branden som uppstod i reaktor 4.

Männen som räddade världen

Vi fortsatte vår resa in mot själva kärnkraftsanläggningen och det dröjde inte länge innan vi kunde se de olika reaktorbyggnaderna på håll. Bussen stannade till längs en väg och vi fick gå ur och fotografera. Alla var något uppspelta över att vi befann oss så nära och det blev även en gruppbild tagen i snödrivan vid vägkanten. Men det var bara början. Vi åkte ännu närmare och guiden meddelade att det nu rådde totalt förbud mot att fotografera någonting när bussen åkte ett varv rund reaktor 4. På framsidan stannade vi till och där fick vi inte bara fotografera, om än bara åt ett visst håll, utan även kliva ur bussen. Vi befann oss då bara ca 300 meter från reaktorn och jag tror inte många hade koll på att vi skulle få stiga av bussen så nära! Ett nytt gruppfoto togs, vilket kan beskådas i början av detta inlägg och många fick en ny profilbild till sin Facebook på denna plats. Alldeles intill höll man på att bygga den nya sarkofag som när den är färdig ska täcka hela reaktorn. Den ska dras på plats via en räls när den är färdig och jag tyckte det såg ut som om man höll på att bygga en ishall eller annan sportarena!

Reaktor 4

Nya sarkofagen byggs

Vi beordrades sedan åter ombord på bussen och vi styrde mot ödestaden Pripyat. Där passerades ännu en kontroll och vi rullade in i en stad där 50 000  människor levt men där naturen nu återtagit makten. Eftersom vi besökte platsen på vintern så var alla träd fria från löv och vi fick därför se och uppleva allt mycket tydligt. Bussen släppte av oss centralt i staden och vi gick sedan efter vår guide på rad längs stigar i snön och kamerornas minneskort fylldes på i rask takt. Motorcycledude hade även här satt ut ett event och vi kom efter att tag fram till platsen för detta där vi också kunde logga denna earthcache. För övrigt finns inga andra cacher i området men man skulle kunna lägga hur många UE-cacher som helst här om det var tillåtet! Vi fick tidigt veta att inga byggnader fick besökas och att vi absolut inte fick avvika från gruppen. Alla var mycket lydiga och kanske var det därför vi belönades av guiden med att på slutet av besöket faktiskt få gå in i skolbyggnaden. Detta var en grym upplevelse. Förvisso var det inte som att folk bara rest sig och gått utan det var ganska vandaliserat men det var ändå en imponerad grupp svenskar som lämnad byggnaden efter en stunds fotograferande och filmande.

Välkommen till Pripyat!

Lediga lägenheter

Klassisk Pripyatbild

Lite stökigt i biologisalen

Vi tågade sedan tillbaka till bussen och lämnade Pripyat. Lunch stod på agendan och den skulle serveras i staden Tjernobyl där vi först hade stannat till. I den smakfullt målade betongbyggnaden där maten skulle serveras bildades en kö till det enda handfatet och den enda lilla tvålresten som fanns att uppbringa för det var visst väldigt viktigt att vi tvättade händerna innan maten för att inte få i oss någon kontaminerad smuts.. Undrar om det var så viktigt egentligen med tanke på de tvättmöjligheter som erbjöds? Lunchen bestod av ukrainska rätter där väl en del fanns att önska både i smak och konsistens, men som någon sa: Det hade varit fel med en riktig lyxlunch efter besöket på platser där så mycket tragik utspelats. Bara att hålla med faktiskt. Mätta blev vi iallafall och vi åkte tillbaka till Kiev efter att ha passerat ett par säkerhetskontroller där vi blev igenomsläppta utan problem. Vi hade tydligen skött oss väl eller också var apparaterna ett spel för galleriet. Jag kom iallafall att tänka på Monty Python..

Bing??

På vägen tillbaka till Kiev spred sig ordet i bussen att någon hade varit i kontakt med cacheägaren till den gömma vi försökt hitta och FTFa tidigare och att denne givit sitt tillstånd att vi inte bara placerade ut en ny åt honom utan också fick logga den som First To Find. Det lät vid tillfället som en kul idé men ju närmare Kiev vi kom och ju tröttare jag blev så ändrade jag mig. Jag tyckte det var en dryg resa dit med tunnelbanan och det kändes inte som en riktig FTF så jag bestämde mig för att avstå. Ingen skugga ska dock falla på de som tog chansen och hade det varit nästgårds hotellet så hade nog även jag slagit till! Cacharen VWbus gjorde mig sällskap i mina planer och vi tog oss istället an en trail på nio burkar som började en bit från hotellet. Efter lyckat utförande av den promenaden följde en stunds häng i baren innan tröttheten tog över och sängen lockade upp mig på rummet.

Den tredje dagen på resan var det dags för den tidiga uppstigning som jag oförskämt nog lät oss öva på 24 timmar tidigare. Vi skulle färdas med bussen till Poltava redan klockan sju på morgonen för att där besöka slagfältet där di svenske fick rejält med pisk av ryssen 1709. Dagens guide var en mycket vältalig farbror från just Poltava och han var fylld till brädden av kunskaper och fakta om allt möjligt. Mitt personliga intresse dog  dock ett par timmar in i redogörelsen om ukrainskt jordbruk och jag spenderade ett antal av de fem timmarna det tog oss till Poltava i sömn. De gånger jag vaknade till och tittade ut genom fönstret kändes det inte som vi hade kommit någon vart alls. Det är enorma arealer som breder ut sig i den delen av landet som det verkar. Eller också passerade vi genom massor av metropoler som jag helt enkelt sov bort..

Lunchmys i Poltava

Väl framme i Poltava bjöds vi på en lunch som vida överträffade den i Tjernobyl även om det var i stort sett samma upplägg med sallad, soppa, kötträtt och dessert. Det smakade utmärkt och var mycket mättande! Efter en kort busstur till platsen för slaget som jag inte går in på i detalj fick vi se minnesmonument, redutter och vi fick även besöka museet som fanns där. Det senare blev lite lustigt då en av våra guider lutade sig fram mot mig och viskade: ”Vet du vem som är här?”. Naturligtvis såg jag ut som ett frågetecken och han förklarade att den ukrainske presidentens hustru just hade anlänt med ett sällskap för att besöka museet. Jag undrade om han fick lite panik för hur det skulle gå med alla oss virrpannor där men han försäkrade att han var lugn. Däremot var han inte lika säker på att personalen på museet tog det med samma ro!

Museets entré

Ryssgraven

Svenskar på plats igen

Vår lekledare Motorcycledude hade även här skapat ett event och när vi kom ut från museet fann vi en ukrainsk geocachare som stod och väntade på oss i snålblåsten! Han hade väntat länge och väl på oss vid koordinaterna för eventet men till slut givit upp och närmat sig museet istället. Där fick vi alltså syn på varandra och trots att vi inte hade tid med något längre samkväm verkade han genuint överlycklig över att få se oss. Någon översättning som vår guide gav oss på det han sa var att han skulle ha cyklat 15 mil dit om jag inte missminner mig. Det lät galet långt till och med för att vara där på landsbygden så jag undrar om det stämde verkligen.

Efter detta bjöds vi på en rundtur i staden och sedan vidtog en lika lång bussresa tillbaka till Kiev igen. Vi stannade och handlade lite på en mack och det roligaste där var när en av deltagarna pekade på en dunk spolarvätska och frågade om det kunde tänkas vara ”ukrainskji champagnskji”. Den skumpa som vederbörande sedan tänkte inhandla på riktigt visade sig stå på fel hylla och därmed inte alls vara ett fynd rent prismässigt. Köpet avblåstes. Bussresan hem kändes faktiskt inte lika lång trots att jag höll mig vaken ända tills vi rullade in i Kievs förorter och efter ett besök på rummet för att lämna lite saker så blev det åter lite tid för ukrainsk öl och vodka i hotellbaren. Ölen kostade förövrigt ca 30 svenska kronor och en stadig vodka likaså.

Följande dag skulle vi åka hem igen och vi hade möjligheten att sova ut eftersom vi inte behövde checka ut förrän 12,00 men vi samlades ändå till frukost vid  8 tiden för det fanns mycket cacher som väntade på att bli loggade i staden. Vi åt, checkade ut och lämnade väskorna i bagagerummet och gav oss ut i snövädret. 16,00 skulle bussen gå till flygplatsen så vi skulle hinna med en hel del under dagen. Jag hängde först med ett gäng för att logga en virtual som vi hade sett platsen för på avstånd redan först när vi kom till staden. Där uppe på höjden fanns ett stort monument för andra världskrigets kämpar och en hel del krigsmateriel fanns också till beskådan. Tyvärr var det riktigt ruggigt väder så det kändes inte som något vidare skoj att stanna där uppe så länge.

Loggbild för virtualcachen

Krigsminnen

Many Tanks!

Vi drog oss sedan närmare centrum igen och när cacharna Hallén och TMR68 meddelade att de avsåg att besöka ett kloster i området och dess tillhörande katakomber så blev jag sugen på att hänga med. Vi knallade ner och lyckades hitta en ingång till området och vi betalade också en entréavgift som jag undrar vad den egentligen var för. Strunt samma, det går väl antagligen till något vettigt.. Det var tjusiga kyrkor inne på området och vi gick också in i en av dem och tittade en stund på mässan som pågick där inne. Jag tyckte det var väldigt stämmningsfullt och mäktigt. Nästan så ateisten i en fick sig en liten törn..

Tjusigt!

Efter denna upplevelse kunde vi till slut hitta katakomberna och besöka dem trots den bristfälliga skyltningen dit. Möjligen ville man inte ha turister springande där eftersom det verkade  vara en väldigt helig plats. I de trånga mörka gångarna fanns nischer i väggarna där det stod glaskistor med kvarlevorna efter betydelsefulla munkar. En del av dessa var tydligen mer betydelsefulla än andra för när de troende passerade dessa blev det stopp i gången medan man gjorde korstecknet och vördnadsfullt bugade över kistan tills pannan nuddade locket. Eller så kysste man till och med glaslocket jag såg inte riktigt där i mörkret. Det var iallafall ett intressant och spännande besök.

Sedan vidtog en jakt på så många cacher som möjligt och vår trio skrapade ihop ett femtontal loggar innan vi återvände till hotellet. Bland annat loggades denna letterbox i en brant sluttning i en park. Jag bjöds även på ett par bonusloggar som de andra två redan hittat en tidigare dag. När alla sedan var samlade vid hotellet så lämnade vi Kiev och åkte till flygplatsen. Där fanns två cacher att logga ca 1 km från entrén men jag kännde mig helt till freds med att sätta mig på en bänk och vila istället. Får ta dom nästa gång..

Flygresan hem gick som sig bör förutom att jag och ett par deltagare till lyckades få våra namn uppropade i högtalarna på flyplatsen i Riga. Det var tydligen hög tid att gå till gaten när vi precis hade försett oss med lite flygsprit i taxfree butiken. Stress och jäkt.. Vi kom med på flyget iallafall och vi landade på Arlanda vid 23 tiden på måndagen. Jag hade inte tagit ledigt mer än en dag och skulle börja jobba 06,00 på tisdagen så efter att ha hämtat ut bagage, bussats ut till långtidsparkeringen så var det bara att sätta sig bakom ratten och bita ihop. Stannade för att söka några burkar och få lite luft och trots att det bara blev DNF så höll jag mig vaken ända till Mora. Jag åkte raka vägen till jobbet och lade mig där på britsen i vilrummet ett par timmar innan det blev dags att återvända till verkligheten och göra rätt för sig. Resan var definitivt över.

Det här var en sanslös helg. Så många intryck och så många intressanta platser. Jag ångrar inte en sekund att jag hängde med på detta och jag kommer att vårda alla minnen från detta resten av livet, det är ett som är säkert! Jag passar på att även här tacka Hasse för att ha fixat detta äventyr och även ett stort tack för trevligt sällskap till alla deltagare! Hoppas vi kan gör något liknande någon gång!!

Vad hände?

Ja, det är väl det närmaste man kan komma en rimlig rubrik på en blogg som plötsligt dog helt efter resan till Grekland.. Jag vet inte själv varför jag inte skrivit mer efter detta men det var aldrig min mening att låta detta spektakel bara självdö. Jag tror att jag nästan lovar att jag ska försöka skriva ikapp med mina cachingerfarenheter framöver, men om det inte blir så har jag antagligen haft något roligare för mig! 🙂 Det närmar sig en vinter och då kanske det finns fler tillfällen att fylla på denna sida med inlägg. Det har ju för all del hänt en del roliga saker under sommaren, som till exempel det event som J-Elin ordnade i visst samarbete med mig och Nylen! Jag ska nog återkomma till detta, men jag föredrar att ta saker och ting i kronologisk ordning så det blir nog ett par andra inlägg före det. När? Ja de får vi se!

Rodos

Eftersom det nu erbjuds fina möjligheter för oss i Dalarna att ta oss till andra länder från flygplatsen i Borlänge, var det väl kanske mest det som avgjorde var vi skulle hamna på vårens resa. Valet föll på Rodos, den vackra ön i Medelhavet, och vi ångrar inte valet för en sekund!

Naturligtvis blir denna berättelse mest ur ett geocaching perspektiv, men ett par besök på platser som märkligt nog saknade cacher kommer nog också att nämnas..

Vi inledde med att köra ett varv runt flygplatsen för ett par burkar innan vi ställde ifrån oss bilen på långtidsparkeringen och gick för att checka in, så vi såg verkligen till att få en flygande start på resan. I dubbel bemärkelse. En flygresa är väl inte så mycket att orda om, så det gör jag inte med mer än att berätta att vid ankomsten till Rodos fanns ingen tid att söka burken vid flygplatsen där. Hade inte tänkt göra det heller faktiskt, eftersom vi anade att det skulle hinnas med innan hemresan följande söndag.

Simon och havet

Resans andra dag hade vi egentligen inte heller tänkt ge oss på några längre utflykter med burkjakt, men under vår strandpromenad från Ialysos där vi bodde, visade det sig snart att en cache ändå kom att ligga inom räckhåll. Vi vandrade i stort sett ensamma i flera kilometer längs stranden, men när vi efter en svalkande öl närmade oss platsen för vår första Greklandscache så var där naturligtvis en mindre konferens alldeles intill nollpunkten. En man blev stående när de andra avlägsnat sig, dessutom..I ett sådant läge knallar man inte bara förbi utan jag försökte förklara vad vi höll på med, men engelska var inget som behärskades av just denne man. Lyckligtvis var själva sökområdet dolt av en klippa så han såg nog lika mycket av det som försiggick, som han förstod av min monolog om geocaching.

Nu var vi så nära Rodos stad så det var lika bra att knalla på hela vägen dit, och istället för att gå tillbaka, försöka hitta en buss som kunde ta oss tillbaka mot hotellet. Detta ledde till ytterliga två loggade cacher i anslutning till den magnifika mur som löper runt hela gamla staden. Mycket trevliga cacher varav den ena till och med var av större format, ganska ovanligt i en sådan miljö. Den andra, en vanlig microburk, låg fantastiskt fint till nere i den vallgrav som löper runt muren. Naturligtvis inte av den vattenfyllda sorten, ska tilläggas. Detta avslutade cachingen för dagen, och vi begav oss trötta men glada tillbaka till vår bas i Ialysos.

Var kan cachen vara?

Utsikt från en cache mot en annan

Följande dag kastade jag ur mig att vi kanske skulle ta en långpromenad upp på berget Filerimos. En sträcka som fågelvägen mätte ca 2,7 km om jag inte missminner mig, men med den serpentinväg vi fick begagna oss av blev det enligt GPSen 6,3 km istället. Inte uppför hela vägen, men värmen fick det ändå att bli en pärs. Vi tyckte nog att det verkade vara ett populärt utflyktsmål, då det hela tiden passerade bilar med vad som såg ut att vara nästan uteslutande lokalbefolkning.

Utsikten från Filerimos

När vi kom upp på toppen möttes vi av en märklig syn. På flera ställen satt skyltar med eldningsförbud och på ännu fler ställen satt människor och…. hade grillfest! Hundratals greker grillade och partajade och det var ett jäkla hålligång. Jag blev tvungen att ta reda på vad det var frågan om och det visade sig att 1a Maj, och endast 1a Maj, var det tillåtet att tända eld, röka osv på denna plats. Något som många valde att utnyttja! Brandvakter sades finnas utposterade för att hålla koll, så inget skulle hända.

Vart är Pilsnär på väg?

Vad som skulle ha blivit en enkel loggning av cachen på platsen, blev istället en utmaning. Av någon anledning var just det träd där cachen fanns inte direkt omringat av köttslukande greker utan det gick bra att smyga sig fram utan att de grupper runt omkring stördes eller märkte något. Men det är klart.. Är man från Mora och dessutom på skattjakt så skingras dom kanske automatiskt? Skattmasen är väl inget som speciellt många vill ha med att göra.. Uppe på berget finns ett gammalt kloster, men även ett jättestort kors med trappor invändigt så man kan gå upp i det och beundra utsikten. Jag avstod dock..

Kors då!

Dag tre på resan tog vi oss återigen in till Rodos stad. Vi besökte först av allt akvariet på yttersta spetsen av ön och efter att ha loggat cachen utanför så gick vi in för att se på lite fiskar. Det var inget märkvärdigt alls med det stället egentligen och jag tyckte nog inte att det var värt entrépengen. Vi gick sedan åter mot den gamla staden och lyckades hitta ett par cacher till. En av dessa var en nano under en parkbänk som vi på något vis missade på dag ett. Nu satte jag mig bara ner och nöp den direkt! En annan låg även den i vallgraven och det var en lustig känsla att förflytta sig från huvudgatans myller av folk till den i stort sett öde vallgraven.

Ödsligt och mäktigt

Simon letar..

På resans fjärde dag hyrde vi en bil. Vi ville se lite mer av ön och vi ställde siktet på byn Lindos. På vägen dit planerade vi dock att stanna på ett par fina platser, naturligtvis med cacher.. Första stopp blev i byn Pastida, där någon gömt en cache vid en restaurang. Då ägaren kände väl till gömman och satt där vid de för stunden tomma borden och läste en tidning, var det bara att gå fram och vifta med GPSen och sedan sätta igång att leta! Han tittade roat på oss, men kanske inte så länge som han hoppats, för vi fann den med en gång.

Sedan åkte vi upp i bergen. Mycket rolig bilkörning längs de smala slingrande vägarna ledde oss fram till platsen för cachen Mountain View. Den tycktes vid en första anblick ligga ganska nära vägen på en kulle, men efter att ha släpat oss upp för branten kunde vi konstatera att det var bra mycket jobbigare än vi trott från början. Två av grabbarna såg dessutom en stor svart orm lite otäckt nära våra fötter så spänningen kanske också bidrog till vår puls. Vid fjärilsdalen fanns också en cache att hitta och vi nöjde oss med det, eftersom fjärilssäsongen inte riktigt kommit igång ännu.

Nästa stopp bjöd på en DNF, förmodligen var burken borta, men sedan blev det roligare! Epta Piges heter ett ställe som är väldigt naturskönt. Det betyder ”De sju källorna” och är just vad det låter som. En plats där vattnet porlar ur berget, för att sedan ledas vidare till reservoarer för att användas till vad nu vatten kan användas till. På platsen finns både en multi och en earthcache, men vi nöjde oss med den mycket roliga multin. Man fick bland annat gå genom en trång underjordisk tunnel för att ta reda på längden av denna, för att få rätt siffror att räkna fram slutgömman med. Ok, man behövde inte gå igenom den egentligen, utan bara hitta utgången, men vem kan låta bli?

Epta Piges Underground?

Såg jag inte Lara Croft försvinna där uppe?

Lindos, som var vårt huvudmål ur ren sightseeing vinkel var väl inte mycket att yvas över, kanske beroende på att där inte fanns någon cache.. Vi plockade iallafall två till i området innan vi nöjde oss för dagen och vände hemåt mot den svalkande poolen på hotellet.

Följande dag hade vi också bilen till förfogande och vi körde raskt ner till Kritina, för att besöka den gamla ruinen där. Ett imponerande bygge uppe på en klippa som bjöd på en härlig utsikt. Cachen var lite spännande att söka eftersom det var hyfsat brant ner där den låg, men det gick fint trots min höjdrädsla. Sedan besöktes utgrävningen vid Kamiros, som var mycket intressant trots sin avsaknad av burk! Det man slås av som svensk och geocachare är att det finns så fantstiskt många platser på ön för en riktig kvalitétscache, som inte har någon gömma. Vi tog två burkar till den här dagen, men de föll inte in under den kategorin tyvärr.

Kritina

Utsikt från ruinen

Nästa dag, som var vår sista innan hemresedagen, skulle vi bara slappa och ta det lugnt. Nu är ju inte det min starka sida, speciellt som det fanns fler cacher att logga, så efter lite funderande och lite vin fick jag för mig att det nog inte skulle bli så dyrt med en liten taxiresa.. Sagt och gjort, Simon och jag hoppade in i en taxi och den något förbryllade chauffören skjutsade oss till ett parkområde där vi klev ur för att söka burk! Han tipsade om att det nog kunde bli krångligt att hitta en taxi tillbaka när vi var klara med vad vi nu skulle där att göra och vi fick sedan erfara hur rätt han hade. När vi vandrat genom den något vildvuxna parken Rodini och hittat cachen fick vi gå iallafall över en kilometer  i värmen innan vi hittade en taxi. Men det var en kul och lite knasig grej ändå!

Rodini

Sedan var det då dags för hemresa. Den sedan tidigare sparade cachen vid flygplatsen hann vi med god tidsmarginal logga och sedan var vår härliga vecka på ön till ända. Väl i Borlänge igen gjorde vi som förra våren då vi reste till Gran Canaria och såg till att få en logg i Sverige också under samma dag som en logg i annat land. Även det lite kul, tycker jag!

Om man ska sammanfatta hela resan så måste man återigen reflektera över vilka vackra platser som finns på Rodos! Vi har ju naturligtvis inte sett allt, och det finns även fler platser med cacher som kanske kan besökas någon gång i framtiden. Men nog skulle det kunna finnas väldigt många fler burkar på denna ö, det vill jag verkligen hävda!

Rättvik igen

Igår var det dags att ta en tur till Rättvik igen. Sist vi var dit fanns en hel del nya cacher som var utlagda av folk som inte bor på orten. Det var, som jag skrev då, lite dålig fart i Rättvik helt enkelt. Nu verkar det dock som någon med åtminstone anknytning till orten blivit inspirerad till att lägga ut nya cacher! Jag tror, av utläggarens loggar på egna funna cacher att döma, att lingonet bor söderut och har passat på att lägga ut lite fina cacher åt oss på påskbesök i hembygden. 

De cacher vi besökte hade alla en bra placering och dessutom trevliga och fina beskrivningar av platsen utifrån ett personligt perspektiv. Ett exempel på det är denna. Vi började dagens loggande med att stanna innan Rättvik. Cachen Välkommen till Rättvik av Frihet2, hör till de som kom ut i den förra vändan och det har bara inte blivit av att stanna där. Dels för att rastplatsen inte varit plogad och för egen del har naturligtvis terränggraderingen avskräckt en del. Det visade sig vid dagens stopp vara helt obefogat! Nylen plockade ner burken och efter att ha skrivit in oss så satte jag den på plats igen, något som tycktes förvåna min son Simonsh en aning iallafall. Kul att pappa kan imponera lite än.. Det var lättare när barnen var små.

Vi besökte sedan Rättviks Gammelgård, iallafall utanför staketet, sedan tittade vi till den nya cachen för Rättviks järnvägsstation. Ja, vi tittade tydligen till den gamla cachen där också, för vi hittade den arkiverade gömman först, ungefär två meter från den nya! Vi träffade också på andra som var ute i samma ärende där och sånt är ju alltid kul tycker jag! När vi svängde in på parkeringen såg vi någon som var så där onaturligt fascinerad av en stolpe som bara en geocachare kan vara. Vi gjorde sedan i princip sällskap ut på långbryggan för att logga den nya där ute. Även den fanns på exakt samma plats som en cache jag loggat där tidigare.

Vi tog sedan en sväng upp i backen ovanför samhället och belönades med såväl burkar som storslagen utsikt, och vi avslutade så högt upp det gick att komma med bil. Uppe på Lerdalsberget sökte vi och fann den nya cachen där. Även här fanns tidigare en arkiverad gömma med burken kvar, men nu var den övertäckt av jord efter arbetet med den nya skidliften.

Vi tänkte fika efter att ha loggat alla gömmor inne i Rättvik, men på det mycket populära konditoriet var det i det närmaste kaos på grund av alla som var sugna på något gott, så vi körde den enkla varianten istället. Vi köpte med oss lite dricka och bullar från ett annat ställe och tog en paus vid nästa gömma. Det funkade precis lika bra, om inte bättre, för mig.

Vi tog oss sedan till startplatsen för den mycket lovande multin Broar över En Å, av Frihet2. Vi skulle bara titta hur det såg ut, eftersom vi i dagsläget inte äger någon gummibåt som kan behövas för att klara av den. Vi trodde oss se vad vi skulle behöva för att komma vidare, men tyvärr kom vi inte åt föremålet. En galen idé med en pinne, tejp och en mobiltelefon debatterades ett tag, men lyckligtvis hade vi inte en millimeter tejp att tillgå. Kunde ha blivit ett dyrt experiment..

Avslutningsvis loggades J-Elins mystery Antikrundan, en informativ och rolig frågesport om Rättvik, innan vi for hemåt för denna gången. I bilen hem handlade snacket mest om olika farkoster för transport på vatten, av någon anledning? Gissa om vi blev sugna på att fixa multin!

 

Dalälven och mer därtill

Jag har sedan det började dyka upp så kallade powertrails varit lite tveksam till dessa. Jag menar, är det verkligen syftet med geocaching? Är det verkligen något nöje i att kliva i och ur bilen för att plocka fram en filmburk i ett vägräcke var tvåhundrade meter? Visst, det väller in nya loggar i Found högen, men upplever man något? Jag bestämde mig tidigt för att det inte var något för mig.

Men dom finns ju där.. Dom finns ju där på kartan och lockar..

När det sedan dök upp några varianter i Leksand där man iallafall skulle promenera för att komma åt cacherna så började jag vackla en aning. Dessutom hade Frihet2 lagt ut en del riktigt fina och kluriga gömmor på dessa promenadslingor. Det var ju kul att leta burk i mängd! Men det där med bil? Njaäe.. Eller kanske ändå?

Det slutade så klart med att ett av målen för denna sommar blev att köra Dalälvstrailen! När sedan J-Elin dök upp på spelplanen och visade sig vara lika cachingtokiga som jag (faktiskt värre, iallafall om man ser till vad de ger sig på i terrängfaktor), så kom vi inte längre än till Mars månad innan det planerades ett försök! Och i söndags var det dags..

Vi åkte lite före åtta på morgonen från Mora och ställde siktet på Falun, där vi mjukade upp med några stopp, bland annat cachen Kopparslagg. Sedan snabbt vidare söderut. Tydligen inte för snabbt iallafall, eftersom radarkontrollen en bit bort passerades utan stopp.. Vi stannade sedan också vid Slaget vid Uppbåga färja och fick se en rejäl minnessten över detta. Alldeles i anslutning till trailens början fanns Fyren Holger där vi också loggade en micro.

Sedan var det dags att börja med massloggandet. (Ett ord som inte godkänns av mitt stavningsprogram för övrigt, men ni får ha överseende med att jag uppfinner nya ord ibland!) Vi satte alltså tänderna i detta spektakel och det stod inte på förrän tidigare dagsrekord farit all världens väg. Det var burk i skylt, burk i vägräcke, burk under sten och så vidare i en aldrig sinande ström. Jag satt mest bakom ratten eftersom det sällan bjöds på möjlighet att parkera ordentligt. Där det gick var det dock en skön känsla att få gå ur och sträcka på sig.

Efter fem timmar och arton minuter, inkluderat fika och ett par cacher som inte hörde trailen till, så befann vi oss i Grådö där vi fiskade fram den sista och 108e som ingick i trailen! Vi hittade samtliga burkar längs trailen och det var skönt att slippa DNF (did not find) på någon. Vi var nog nära att ge upp på #92 men med en sista gemensam ansträngning hittade vi luringen! Några andra gömmor längs trailen som förtjänar lite extra uppmärksamhet är #18 och #20 för sin fina miljö, samt #55 och #105 för sin kreativitet. Den sistnämnda faktiskt den cache i Dalarna som har flest favoritpoäng! Det beror väl mest på den mängd av folk som loggar den då det finns snyggare och finurligare gömmor, men helt klart är den värd sina poäng. Självklart finns även fler burkar med finess och fin omgivning men dessa var de som gjorde störst intryck på mig.

Efter ännu en fikapaus kände vi att vi hade mycket dag kvar att nyttja så vi fortsatte helt enkelt att flänga runt i det smörgåsbord av cacher som Hedemora erbjuder! Vi höll oss fortfarande till det enklare slaget och antalet funna för dagen växte nästan lika snabbt som längs älven. Vi hälsade på vid Brunnsjön där vi faktiskt varit i vintras och tittat i förbi farten. Idag gick det bättre och vi konstaterade att vi varit rätt ute redan vid förra besöket, men då var årstiden ett hinder. Det blev 18 loggar i Hedemora inklusive ett par sedan tidigare lösta mysteryn, innan vi for hemåt igen.

På vägen hemåt passerade vi lägligt denna challenge som också loggades. När vi kom till Säter tog vi en liten omväg och spädde på med ytterligare några loggar och även i Borlänge gjordes två stopp. Den ena var det tredje besöket på för J-Elin och det andra för mig, men den verkar vara omöjlig för oss att få tag på! Den andra hade mina kumpaner tittat på tidigare men då var det allt för mycket folk runt omkring för att ge sig på den. Nu på söndag kväll var det lugnt på platsen men då syntes den så klart inte till där den tidigare var placerad. Efter ett par varv runt objektet hittades den istället på marken utan magnet så vi placerade den så högt vi kunde utan och kontaktade ägaren som ska kolla upp den.

Efter som J-Elin loggade en micro vid dagens matstopp i Hedemora som jag funnit tidigare så fick jag ju lov att avsluta dagen med en som de tidigare loggat för att jämna ut i antalet funna för dagen! Det blev en sväng upp i slalombacken i Rättvik där Nylens burk fick min signatur på remsan. Inga problem att hitta den inte..

Vi kom åter till Mora strax efter nio på kvällen, nöjda och inte så lite fascinerade över att vi loggat 142 cacher under dagen! Ingen märkvärdig siffra om man ser till vad en del hinner med, men för mig ett svindlande antal! Jag hade 40 st som bäst tidigare men en normal siffra för en dagstur är 20-25 för mig ungefär.

Som vanligt summeras en dag i sällskap med J-Elin med orden roligt och trevligt… Denna gång lägger jag till galet till summeringen! Undrar vad vi ska hitta på för att bräcka detta? En längre trail kanske, för det var ju inte så hemskt som jag bestämt mig för..

Mysterydag

Under de senaste veckorna har jag roat mig med att försöka lösa en massa mysteryn, främst i Dalarna och kanske ännu mer specifikt i Falun. Där finns en stor mängd av dessa klurigheter och jag har klarat av en hel del själv, men också fått lite hjälp på traven med en del och faktiskt lärt mig några roliga knep utmed vägen!

Det har pusslats, räknats, förvandlats och grubblats i många timmar vid datorn och denna lördag skulle belöningen för allt huvudbry komma under en dagstur till Falun tillsammans med kollegorna J-Elin.

Vi plockade ihop en diger lista med såna som vi båda hade löst och trots att vi kom iväg aningen senare än vi tänkt från början så lyckades vi plocka alla vi hade på denna lista! Vi hade verkligen turen på vår sida både vad det gällde vädret och sökandet efter cacherna för solen vräkte ner och det blev lite varmt under de längre promenaderna mitt på dagen. Detta kompenserades å andra sidan på kvällningen när solen försvunnit, för då var det istället ganska småkyligt..

J-Elin loggar i solen

Så hur tusan bloggar man om en dag med nästan bara mysteryn? Man vill ju inte lämna en massa hintar varken i form av text eller bild? Det gäller alltså att tänka sig för här och skulle det ändå slinka med något så får väl läsaren ha överseende med detta!

Vi fick under dagen röra oss över en ganska stor del av Falun såväl centralt som i utkanterna och ett par väldigt fina platser besöktes.  En av de första gömmorna vi loggade under dagen var Godislådan, som var mycket angenäm att lösa! En annorlunda idé på den kan man väl säga och den skulle definitivt inte godkännas idag med de nya strikta regler som gäller mot reklam i cachebeskrivningen. Inte allt för långt från denna fanns en riktigt rolig cache som väl gränsar till multi egentligen men tanken med Skvallerbytta Bing Bång var ju helt suverän enligt mig! Tyvärr kunde vi inte lösa den riktigt som det var tänkt men det ordnade sig ändå! Sök denna om ni ska till Falun, är mitt tips!

En mystery som passade perfekt för oss var ju annars denna hockeyrelaterade cache! Varandes trogna Mora supporters fick vi såklart lov att logga den, kanske som lite tröst för att årets säsong tog slut på tok för tidigt redan på fredagen..

Vi var inte de enda som njöt i vårsolen!

En mystery som jag haft löst sedan länge var Dot Matrix. Jag har dessutom passerat platsen för finalen minst en gång under tidigare besök i staden men då har jag inte haft de rätta koordinaterna med mig! Nu var det dock dags att få även detta frågetecken avklarat.. En annan gömma som jag vänt och vridit på till och från var Kopparröd. Efter att inför dagens besök läst på lite i loggarna och därigenom fått veta att det går lättare att lösa den på platsen för frågetecknets placering på kartan så togs även den med i listan. Det är därför inte att betrakta som spoiler när jag skriver att vi befann oss inne på området för Falu Gruva för att lösa och logga denna! Vi fattade snabbt vad det var frågan om för uppgift som skulle klaras av för att hitta koordinaterna, men på platsen för finalen såg det ett tag ut som vi skulle kamma noll. Som tur var hittade J-Elin burken och även den här gången blev det ett lyckligt slut!

Alltid kul att besöka gruvområdet!

Challenge #31 – Log 10 songs! är en annan cache som förtjänar att nämnas i dagens inlägg. En challenge är alltså en cache som finns på koordinaterna som är angivna i beskrivningen men man måste ha uppfyllt vissa kriterier för att få logga den! I detta fallet var det alltså en fråga om låttitlar och istället för mer ingående förklaring klistrar jag istället in min logg:

”Min första challenge logg faktiskt! Var i kontakt med ägaren tidigare och fick min lista godkänd. Körde ifrån början på mitt cachande mot Spotify och det visade sig att jag nådde målet endast 77 burkar in i karriären! Här kommer listan:

Walking – Miles Davis – Walking/GC11WHA (min första cache!)
Ranger – Army Rangers – Ranger/GC1R6W7
Deep Impact – Cozmo – Deep Impact/GC1REQ9
Resident Evil – The Toxic Avenger – Resident Evil/GC1REQ5
The Bath- Nicolas Dri – The Bath/GCKFW7
Lärka – Katastroforkestern – Lärka/GCVYA5
Plockepinn – David Shutrick – Plockepinn/GC1G833
Inlandsbanan – OCBE – Inlandsbanan/GC1YVN5
The Chalet – Herbert Grönemeyer – The Chalet/GCGJFK
The Airport – Aaron Zigman – The Airport/GC1X3BQ

Tack fö buttn!”

Det var roligt att söka efter de tio nödvändiga låtarna och jag fick mig ett par skratt under det arbetet! Jag passade förresten på att fira min 1300:ade found under dagen och det skedde vi cachen Badkaret! Man borde kanske börja sätta upp mål för året, men det får väl ge sig med tiden.. Det blir som det blir! Challenge cachen fanns iallafall ut mot Främby Udde, där vi också passade på att logga en av ett fåtal traditionella cacher för dagen. Oscar Herdins sommarstuga lär inte vara allt för lätt att logga under sommarhalvåret men idag var det absolut inga problem. Hyfsad ”sommarstuga” för övrigt!

En vanlig syn på många platser i Falun

Vi fick också logga de tre hittills utkomna burkarna i Tamarind*s häftiga mysteryserie med årets månader som namn! Riktigt högklassiga mysterier och jag får erkänna att jag fick lite assistans att lösa både Januari och Februari.. Den senaste med namnet Mars, klarade jag dock själv och ganska snabbt också för den delen! Nu ser man fram emot vad som ska bjudas på i April..

Tamarind* har otroligt hög kvalité på både mysterier och gömmor så vi hoppas på att få logga många fler i framtiden! Cachen Mobile Phoning krånglade en del för mig först men det visade sig vara ursäktat och efter lite mailväxlande med Tamarind* kunde jag nysta fram de rätta koordinaterna. Ännu ett suveränt kreativt upplägg på mysteriet!

Konstiga typer man träffar på ibland..

Mot slutet av dagen loggades TINTIN i mörkret och det var en cache som avvek lite från de andra idag. Mysterydelen var en baggis men platsen för finalen var inte helt okomplicerad så att säga! En väldigt bra plats för en gömma och att göra det till en mystery gjorde det hela än mer speciellt! Den sista gömman för dagen blev The Interpreter.. En cache som flaggas som ej tillgänglig för tillfället. Den var också mycket riktigt borta men den hade bara förflyttat sig en bit i höjdled, dvs ramlat ner på marken. Nu sitter den åter på sin rätta plats tack var att J-Elin hittat den tidigare och visste hur den var placerad.

Efter den omtalade och efterlängtade middagen var det så dags att dra sig hemåt igen. Dagen bjöd för min del på 23 mysteryloggar, 1 challenge och 3 traditionella cacher! Ett mycket gott resultat och förhoppningsvis blir det fler turer som har mest mysterys som tema! Det är lite extra tillfredsställande att få signera en logg till en mystery tycker jag och när man inte riktigt törs ge sig på de cacher som har högst terrängfaktor så får man väl försöka med de kluriga istället!

Nu ska jag försöka lösa så många jag kan i Hedemora tror jag så får vi se när det blir en tur dit!

 

Mockfjärd

I lördags, den 28:e Januari, åkte jag tillsammans med J-Elin till det cachetäta Mockfjärd. Jag har ända sedan jag började leta cacher imponerats av det stora antalet burkar som väntar om man svänger in vid Djurås och söker sig västerut. Bara den relativt korta sträckan Djurås-Björbo har i runda slängar 100 gömmor att frossa i för den intresserade! Det har inte känts som om man skulle klara av detta på en dag riktigt, så jag fick för mig att kolla om det fanns ett tillräckligt antal vintersäkra burkar att söka under den kalla årstiden. Jag fick snart ihop ett tjugotal och efter att ha fått klartecken från J-Elin om resesällskap så gav vi oss av!

Veckan innan hade det dessutom kommit ut en busshållplats-trail, signerad Frihet2, längs vägen ner. Vi hade alltså siktet inställt på nytt rekord för en dags cachande när vi gav oss av från Mora! Dessa busshållplatser betades av i en rask takt medan vi sökte oss neröver. Vi loggade de 14 som fanns på rätt sida i färdriktningen, innan vi svängde av mot Mockfjärd. Vi loggade också några gömmor längs vägen mellan Djurås och Mockfjärd, där den mest minnesvärda väl var den finurligt gömda cachen ”Där vi två blir en, Djurås”.  Vid den här platsen möts Väster- och Öster Dalälven och går ihop till enbart Dalälven. En plats som borde besökas sommartid egentligen, men det är inte längre från riksvägen än att man kan svänga in närhelst man känner för ett återbesök.

Ringrostig golfare

Innan vi kom in i själva byn Mockfjärd, gjorde vi också ett stopp vid golfbanan och hälsade på en något ringrostig golfare som stod perfekt till i ljuset för lite fotografering. Jag tänkte ta mig an den uppgifet medan kollegorna plockade fram burken.. Kanske var det inte tillräckligt högt ovan mark för dem, för burken plockades inte fram förrän jag hade stoppat ner kameran igen! Precis i utkanten av Mockfjärd bjöds vi sedan på ett roligt och annorlunda upplägg. Det var cachen ”AKZON & KOLARE Part II” som man hade hört vissa rykten om, och de stämde väl inte fullt ut men roligt var det ändå!

Vi hade också besökt såväl flygfält som reningsverk innan detta stopp och vi avsåg att logga några till efter, innan det var dags att hitta något ställe att luncha på. Siktet ställdes in på bland annat ”STORSVE OSKARS”. En gammal gård som tillhört emigranten Oskar för länge sedan, men som nu var under renovering av de nya ägarna. Vi träffade på dessa precis när vi skulle ta oss fram till cachen som låg vid en lada i utkanten av gården, så vi förklarade vårt ärende. De kände naturligtvis väl till detta med geocaching, men hade blivit lite trötta på att det plötsligt dök upp folk på gården, fullt förståeligt. Vi tog helt sonika bort cachen och tog den med oss till nästa anhalt som mycket passande var en kyrkogård för arkiverade gömmor. Efter att ha loggat den medplockade burken med ”Needs archived” så lämnade vi burken under en gran för att ägaren ska få möjlighet till ett sista farväl..

Cachekyrkogården

Vi fick sedan se Mockfjärds Gammelgård i vinterskrud. Ännu en plats som borde besökas på sommaren istället, men det är väl ungefär 100 procents chans att det också blir en tur hit till sommaren eller våren. Det efterföljande besöket på ortens reningsverk fick oss tydligen att bli hungriga så vi uppsökte lämpligt ställe för att åtgärda detta.. Efter en rejäl portion pasta åkte vi över till andra sidan bron som tyvärr blivit av med sin obligatoriska cache och gav oss på några olika gömmor vid ridhus, järnvägsstation och dylikt. Vi avrundade vår tur i Mockfjärd med att titta till ett gammalt vattentorn och en kvarn som låg ganska fint till vid en liten damm.

Mockfjärds Gammelgård

Vi hade ett par ”hållplatser” på rätt sida på vägen hem som loggades och när vi närmade oss Insjön, passade J-Elin på att fira sin 700:de logg på en riktig luring som jag redan loggat tidigare! En ganska ny i Leksand togs av bara farten innan vi tyckte att det fick räcka. Jag hade vi det laget kommit upp i 39 loggar under dagen och J-Elin hade några till som jag hittat tidigare. När vi närmade oss Mora mötte vi en bil med bekanta ansikten i och när denna svängde in på en busshållplats i Fu, blev det stort jubel i bilen! Det var Frihet2 som på sin väg hem från Mora passade på att utöka beståndet av hållplatscacher!

Dagen avslutades för min del med att störta iväg till Orsa och knipa en FTF på en cache som utkom under kvällen innan och jag var faktiskt helt säker på att den redan loggats av någon som inte hunnit skriva på nätet ännu, men till min glädje hade jag fel!

Vi hade som vanligt en lyckad dag och det enda som var lite trist var att en del av cacherna var i ganska dåligt skick. Någon saknade loggremsa och någon var till och med mer eller mindre krossad. Det där med vintersäkrad var också rätt tveksamt i några fall, men vi hittade ändå alla vi sökte.